Vi anlände till Laos 16/10 ganska trötta och möra, efter nästan ett dygns resa. Och under denna resa fick jag upptäcka att jag är väldigt flygrädd. Vilket jag inte hade kunnat tro innan. Vet inte varför, men jag skulle kunna tro att det är bristen på kontroll över situationen och avståndet till marken som gör det. Så det va inte kul, men allt gick ju bra.
Man slogs på en gång av värmen, fukten och de distinkta dofterna som kommer fram på ett helt annat sätt där än här hemma både på gott och ont.
Vi fick på en gång känna på dom mindre bra vägarna och den totalt kaotiska trafiken. Man kan lugnt säga att dom inte är rädda om livet. Det där gyllene regeln vi får lära oss här hemma att titta åt vänster, höger, vänster innan man kör ut i trafiken eller en korsning. Det existerar inte man bara kör.
Första dagarna bestod av lite shopping på Morning market, beställa kläder som skulle sys upp, och att upptäcka Vientiane.
Vientiane är en stad med mycket stora kontraster, det finns inga finare eller slum områden utan det står mer eller mindre att palats på ena sidan staketet och på andra ett ruckel. Helt oroligt!
Laoterna har sina egna lösningar på mycket till exempel sättet man har dragit el och telefonkablar på man kan lugnt säga att det är ett ända virrvarr.
Mycket utav handeln i Laos utförs på marknader. Morning market är den största i Vientiane. Där är det små krypin överallt med, tyger i massor, smycken, buddor, skor, mm. När vi kom frågade vi hur det va med det där att pruta. Och då sa dom att det gör man inte så mycket och det måste jag verkligen hålla med om. För det gör dom så himla bra själva. Man behöver i princip bara titta på en grej och då börjar dom, Madame madame discount, lucky discount fore you! Men visst har det prutats en hal del oxå men det ingår liksom. Men många gånger kan man nästan få dåligt samvete för det är verkligen inga pengar som man står och gnetar om och i deras mått mätt så har vi så otroligt mycket och dom så otroligt lite!
100 000 kip är ca 80 kr. Så jag kan för första gånga säga att jag även har varit miljonär. Jag tog ut 2 miljoner på en gång, många sedlar blev det! :) Lite coolt kändes det vill jag lova. Tyvärr är det ju bara en illusion.
Vi va till både mamma och Pelles jobb och träffade Phuck (Pelles sekreterare) mf. Mycket roligt att träffa dom där som man bara har hört talas så mycket om. På mammas jobb fick vi träffa alla söta ungar som mamma arbetar med. På mammas jobb fick vi oxå vara med om något som är lite annorlunda och det är att man måste ha passerkort för att komma in. Inget som man är van vid här hemma. Men jag antar att det har med säkerheten att göra så det är ju bra.
Vi va upp i triumfbågen som jag nu inte kommer ihåg vad den heter... Det kanske kommer.
Vi tittade på utsikten och gick runt i parken som omger den och tittade på fontänföreställningen som va där. Parken används som ett motionsställe för Vientiane borna. En del söta tanter som lunkade runt.
Vi träffade också en del av mamma och Pelles svenska vänner, fikade och käkade middag. mycket roligt det med.
På måndagen bar det av upp mot Vang vieng som är det mest turisttäta stället i Laos. Där åkte vi toubing, dvs traktordäck på en flod. Hela rutten va 4 km. Kändes lite långt men det va kul! Och väldigt vacker natur. Vi besökte även en grotta. Laos är ett väldigt kuperat land. Det finns mycket berg. Vilket vi verkligen fick känna på när vi på tisdagen åkte vidare mot Luang Pharabang det va serpentinvägar upp för berget på hög nivå.
Helt plötsligt när man kom ur en sväng kunde vägen ha rasat rakt ner i stupet så att det bara fanns ett körfält kvar. Kändes lite smått läskigt att köra över där. Befolkningen uppe i bergen bor precis vid vägen och ännu mer "on the edge" om man säger så. nästan alla hus hade nån del av huset stående på pålar som stöttade upp det för att dom inte skulle ramla ner i stupet. Lite riskabelt kan man tycka men dom tycker tydligen att det funkar.
Barnen lekte precis vid vägkanten, eller alla levde precis vi vägkanten, som har inte så många andra ställen att ta vägen. Eftersom allt är berg. I Laos är det så att barnen går hem några timmar mitt på dagen från skolan för att äta lunch. Många får gå väldigt långt så man funderar på om de hinner få nått i sig innan det är dags att vända tillbaka till skolan igen. Sen går det efter denna serpentinväg som i sig måste vara förrenat med livsfara. Det är bara att konstatera att vi i Sverige är ganska rädda utav oss. Här kan det vara ramaskri om något barn får gå 100 m efter vägen från skolbussen. För att det är så farligt. Medans de där går fler km efter vägen dagligen och 6 ggr/ dag. Och vägen är betydligt smalare och sämre än va det är i Sverige. Men många gånger höll man andan för det ser ju inte direkt säkert ut.
Vi kom upp till Luang Pharabang efter många och guppiga timmar. Vi åkte till ett mycket vackert vattenfall, åt lite mat och sen gick vi på Night Market som till skillnad från Morning Market i Vientiane är utomhus. Alla slår upp sina tält där på eftermiddagen och sitter där till sena kvällen för att sälja sina varor. I Luang Pharabang var det billigare än va det va i Vientiane. Mycket t-shirtar med BeerLao tryck vart det. Vet inte hur många Micke och Johan köpte. Att bero på det, BEERLAO!!!!! Mycket god öl! Som kostar typ inget. 6-8 kr för en liter 5.0% öl, som är mycket god! Det är ju rena rånet.
Dag 2 i LP åkte vi för att titta på elefanter, och bada i ett vattenfall. Jag fick närkontakt med elefanterna kan man lugnt säga. En av dom gav mig blommor och en hatt på huvudet. Mycket häftigt att vara så nära ett så magnifikt djur.
När vi badade i vattenfallet lekte Johan verkligen Tarzan i djungeln. Vi andra försökte krångla oss ner men han hann både upp och ner flera gånger innan vi gjort det en gång. :)
Sen va vi ut och tittade på Handicraft eller hur det stavas Hantverk på svenska iallafall. Där gjorde dom papper och vävde mycket vackra tyger. Köpte mig ett fotoalbum som är gjort av elefantbajs. :) Vi gick upp på Pussymountin där jag släppte fri en lite fågel för Torbjörn. En god vän till vår familj som hastigt avled.
Där fick vi även vara med om den värsta åskknall jag någonsin har upplevt. Man hoppade lätt en halvmeter upp i luften utav chocken.
På torsdagen va det dags att återvända till Vientiane. En resa på ca 38 mil som tog 10 timmar! AC:n gick sönder och ett tag va det olidligt varmt i bilen. Bör lägga till att detta va den varmaste dagen på hela resan. Men det gick bra det med! Tyckte mest synd om Khiet som körde.
Sedan hade vi några dagar i Vientiane igen.
Vi tog en utflykt lite utanför Vientianne för att hälsa på Peter som bor där ute på landet. Han har en bondgård och en träfabrik. Dom har bott i Laos länge. Tror att det va sen -97.
På träfabriken tillverkar dom utemöbler och dom där trägolven som man kan lägga in i badrum eller på terrasser som man har sett många gånger på ex, Äntligen hemma gör dom där. Lite fränt.
Alla maskiner och traktorer på fabriken kommer från Sverige. :)
På måndagen flög vi ner till Bangkok. Och där vart det åter igen shopping, ett akvarium, liggande Buddan och mycket annat.
Sedan var det dags för hemfärd igen. Den här gången gick flygresan mycket bättre för jag hade fått en halv sömntablett utav mamma och det tackar jag väldigt mycket för. Tror att jag ska ta det nästa gång jag åker med för det gjorde min resa otroligt mycket lättare.
Ja det var det hela i korthet, jag har glömt massor. Men men det är ju bara att fylla på om jag kommer på något mer.
Hur som helst var det jättekul att få komma och se allt det som man har hört talats om och Laos är ett fantastiskt men annorlunda land. Och mer blir det i mars när vi åker dit igen för att fira mammas 50års dag.
Tjing så länge!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar