Nu har jag börjat komma igen efter resan. Idag är det nog första dagen som jag inte varit hysteriskt trött. Allt är back to normal, jobbar och står i.
Igår vart inte dagen som jag hade tänkt mig. Jag hade jobbat natt men va inte alls trött på morgonen så jag, Jonas,WillGott och Undra åkte upp till Källslätten.
Man måste gå ca 2 km för att komma fram dit och det va skare. Men den höll inte för mig. Måste vara en riktig klumpfot. Efter mycket pust och stön så kom vi fram. Det är så otroligt vackert där uppe så det va verkligen mödan värt. Solen sken och hundarna älskade det.
Men när vi skulle tillbaka till bilen tog vi den andra vägen trots att den är dubbelt så lång, dock lite mer lättframkomlig.
Jag har tänkt mycket på det här med bitterhet och saker som man låter spela roll i livet, trots att det bara kanske är en parantes och att man har så mycket att gläjas åt. Jag hoppas verkligen att jag inte är eller kommer att bli sådan. För jag tror inte att det gör någon gott. Det ligger liksom alltid där som ett åskmoln och småbullrar om man inte bara släpper det och risken finns att man säger och gör saker som man egetligen borde eller vill säga.
Jag håller på och baka bröd och det har jäst klart om 5 sek så jag ska baka ut det.
Idag tänker jag extra mycket på familjen Wärmegård som idag ska ta farväl av sin Nils.
Tjing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar