Måndag

Nu var det måndag igen. Dags för en ny vecka. Efter en mycket framgångsrik helg i vårt lilla palats. Nu har vi ett kök, sovrum och toalett. Alltså det är inte inredda men det har kommit upp väggar så att det har bildat dessa rum istället för en öppen yta. Å det blir så himla bra!
Tauno och Carola var uppe och hjälpte oss i helgen igen, man vet inte hur man ska kunna tacka dom för alla hjälp vi får.

Innan vi skulle åka hem igår kväll ca kl 21 så tog vi en promenad med hundarna. Gick och tittade på naturen och konstaterade hur bra det känns att vi har valt att bosätta oss just här. Det är ju så fina omgivningar. När jag frågade Jonas va det var som låg på vägen. Tyvärr var mina föraningar riktiga! Det va en överkörd HUGGORM! Fyyy! Eller att den var överkörd är ju nästan lite bra. Men jag som inte ens har sett en orm förut där uppe, har ju trots allt bott och gått där uppe ganska länge och mycket.
Nej, jag hoppas att jag slipper ha närkontakt med någon sådan igen om den inte har ringlat sig iväg till sellare jaktmarker.

I lördags va vi ute och tränade jakt med hundarna. WillGott skötte sig som den lilla prins han är. Bara en gång, förstår ni bara en gång fortsatte han söka med dummi i munnen. Men lyssnade på min korrigering och kom . På markeringarna va han klockren. Knallade dock en gång men det va i början och han va ruskigt het. Linjetagen med störning funkade, ja jag hade inte mycket att klaga på när jag åkte därifrån. Tänk att varje gång det går såhär bra vilket det oftast gör nu mera så blir jag så lycklig att jag nästan blir lite sentimental. Någonting måste jag har gjort rätt och en sak är då säker man lär så länge man lever, även fast det har tagit ett tag för oss men just nu känns det helt ok. Jag kommer att ha mycket att tacka honom för i mitt fortsatta hundliv.

Undra hehehe jag hade så kul åt henne. Snacka om att det vart konflikt i hennes lilla krulliga huvud. Jonas fick köra henne och jag skulle kasta några markeringar. Men det vart bara så fel för henne. Det ska ju vara tvärtom. Hon visste inte vart hon skulle ta vägen när hon hittat dummin. Trots att Jonas stod och lockade som en galning så kom hon till mig. Men när jag inte tog emot den så släppte hon dummin och tittade på mig som att jag va knäpp. Efter mycket om och men smög hon till Jonas och då menar jag smög, jag har aldrig sett nått liknande Hon smög två meter tittade på mig som att nu blir det väl fel ska du inte ropa på mig. Så höll hon på i 40 m tills hon tillslut kom fram till Jonas som satt på knä, hon kröp ända upp i ansiktet på honom med dummin. Det va så lustigt, snacka om att det är vanedjur.

Nästa helg ska jag måla ytterpanelen som vi ska hämta i slutet på veckan.
Det kommer att bli så fint!

Nej nu ska jag äta lite frukost.

Tjing!